Konserten för kvällen går i anti-rasismens tecken och Curre Sandgren tycker till:
- Varenda jävel som går in borde bli medlem av Stoppa Rasismen och stödja grejen.
Men jag är helt säker på att alla inte gör det, suckar han och fortsätter:
”-Sveriges bästa band: Diapsalma , Ultima Thule, Diapsalma , Ultima Thule…”.
Det funkar inte. Gillar man Diapsalma kan man fan inte gilla Ultima Thule. Jag skulle
Aldrig acceptera att någon klottrade Coca Carola och Ultima Thule på samma skinnpaj !
Nähä. Jag börjar fundera. På det här med engagemang. Och jag undrar om den svenska punken av idag är ganska feg när det kommer till att ta ställning ?
- Det är lite för lätt att bara åka med , nickar Curre. Men fortfarande finns det den där gedigna skaran som alltid har funnits - och alltid kommer att finnas. Den som står upp och genomför sina idéer.
Som Coca Carola.
Bandet bildades 1986 som en trio med Curre på sång och gitarr, Mårten Tolander på trummor och Ostron Åkerholm på bas.
- Curre ville att vi skulle heta Varm Balle, minns Mårten, men jag och Ostron tyckte inte det var så jävla roligt.
Vi trodde inte att vi skulle fortsätta så här länge. Försvarar sig Curre. Vem fan trodde det; Ostron var den ende av oss som kunde lira.
Coca Carolas första singel var Kom till kriget, en charmig om än ganska tafflig första utgåva.
På den plattan med verkade också Björn Gullberg på gitarr.
- En djävulskt dålig singel kommenterar Curre. Men vi har gjort den!
Betydligt bättre var nästa vinyl, LP:n Anabola melodier, som var en split med 23 Till.
- Någonting hände med oss mellan plattorna. Men vad vet jag inte, säger Mårten och rycker på axlarna.
Coca Carolas sida av LP:n innehåller sex låtar präglade av en full i fan-attityd som snarare ger associationer till ett gäng buspojkar än till upproriska punks. ”Varje morgon”, ”Vem är jag” samt den suveräna ”Upp igen” var tre riktiga punkstänkare. Plattan avslutades efter ett par sämre spår med den poppiga ”Jag vill ha sex”.
LP:n var ett stort kliv framåt för Coca Carola. Men recensionerna var ljumma. Togs bandet inte på allvar?
- Ingen av våra kompisar trodde att vi kunde lira, så de gjorde det ju inte, svarar Mårten.
- Jag vet inte om ens vi själva tog oss på allvar, fortsätter Curre. Men vi har repat konstant två gånger i veckan i nio år, så det får väl sägas vara ett visst allvar ändå…
Coca Carolas nästa vinylbit var en singel kort och gott kallad C/C 7 inch.
Plötsligt sjöng Curre på engelska.
– Anledningen var att frasen ” I Vote Rock n Roll” hade fastnat i huvudet, berättar han. Jag kunde bara inte tänka mig att sjunga ”Jag röstar Rock n Roll…
”I Vote Rock N Roll” kompletteras av ”The man with the gun” samt ”You´re the One that I want” från filmen Grease. Som helhet var den en hyfsad singel. Men språkvalet var definitivt till bandets nackdel. Låtarna tappade udden och Carolorna förlorade sin profil när sången framfördes på skolengelska i stället för på kaxig stockholmska.
- Det var ett test, erkänner Curre. Man måste behärska svenskan tillräckligt bra för att kunna sjunga på engelska. Typexemplet på dåliga engelska texter är Roxette. Deras klatschiga fraser låter bra men texterna handlar absolut inte om någonting.
Det var efter denna singel som Coca Carola fick en fast sologitarrist i Jonas Winberg.
- En vecka efter att jag kommit med satt vi på Pinkruset, berättar han. Vi hade en omröstning om vi skulle sjunga på engelska eller svenska, och alla utom Ostron röstade på svenska.
Ett klokt val – som fungerade också utomlands.
- Vi spelade i Tyskland för några år sedan och då höll vi fast vid att sjunga på svenska, berättar Mårten. Det gick jävligt bra och jag skulle gärna göra om det. Det var ju inte fråga om att åka dit för att slå igenom, utan snarare om en veckas kul semester. Vi har även spelningar på gång i Lettland, bara priserna på färjorna sjunker lite.
Så kom den – Tigger & Ber, fullängdsdebuten.
- Hade vi gjort den ett halvår senare hade grymt bra platta, resonerar Curre. Jag gillar den; den har ett brett låtmaterial och mycket att ge.
- Hade vi repat och funderat lite mer hade den blivit jävligt bra, menar Mårten. Men det har alltid varit vårt dilemma att vi varit stressade i studion.
- Vi brukar repa utav helvete i två veckor innan en inspelning. Men när det är dags att börja har vi inte texterna klara. Oftast kommer Curre med dem på morgonen – då har han suttit uppe hela natten och skrivit.
- ”Gråa herrar” spelade vi in utan att ha varken text eller melodi klar, flinar Curre. Vi bara jammade fram den. Vår producent var helt förtvivlad (Så här kan man inte göra !). Men det blev en av våra bästa låtar någonsin.
Klivet upp i elitserien tog Coca Carola 1994 med singeln Dimmornas Land, vars titellåt i mitt tycke är det vassaste alster bandet presterat.
- En kanonsingel, tycker Curre själv. Det knepiga var att vi hade ”Kullkastargränd” som andralåt. Den skulle egentligen ha legat på fullängdaren, och vi skulle ha haft en annan låt på singeln. Sedan är ju den sista låten (akustiska. ”Jag föddes naken 1965” – förf anm.) en chock.
- Den är annorlunda, konstaterar Jonas. En del gillar den jättemycket och andra tycker vi var helt dumma i huvudet som gav ut den.
- Låten ”Dimmornas land” blev så jävla rätt med lågkonjuktur och allt det där, menar Curre. Man hade känslan ”Jag vill inte vara här”, liksom. Så är det fortfarande. Jag tror alla människor har en dröm om en tillvara där allt är lättare och alla har det bra.
Hur kom det sig att de tog upp ”Gossen Franco”
- jag har varit så jävla förbannad på den låten under hela mitt liv, svarar Curre. Den har aldrig blivit så som jag velat ha den. För mig är Fred Åkerström 400 gånger större än Cornelis Wreeswijk; mera konkret liksom. Sedan ville jag väl visa Gosskör- grabbarna hur det skulle gå till.
- När vi spelade in den tyckte vi inte Ostron hade den rätta känslan i basspelet, berättar Jonas. Då sade Christian (bandets producent – förf anm.) till mig att göra någonting jazzigt. Så jag gick hem och satt hela natten med en basgång som vandrade runt, runt. Dagen efter satt Ostron i studion och övade, sedan satte han den på andra eller tredje tagningen.
Dimmornas land hade visat var skåpet skulle stå.
Sedan var det dags för uppföljaren till Tigger & ber.
Läckert var titeln, läckert var innehållet och läckert var omslaget (inte!). Efter en lite trevande inledning med ”Hon i fönstret” exploderade skivan i ett musikaliskt fyrverkeri. Att rabbla låttitlar är meningslöst. Av de tolv spåren är tre fjärdedelar att de bör kallas
Coca Carola –klassiker.
- En spännande skiva tycker Jonas.
- En oerhört aggressiv platta, anser Curre. Vi spelar inte världens snabbaste musik men vi spelar mycket på väldigt kort tid!
- När jag började i Coca Carola fick jag sätta mig och lyssna igenom alla plattorna, berättar nya basisten Jonas Mellberg. När jag kom till Läckert slog det mig hur hit-betonad den är.
Den spänner ju över så mycket mer än bara punk.
- vi har alltid fått kritik för vår musikalitet, flikar gitarr-Jonas in.
Den instrumentala låten ger svar på tal: nu kan ingen komma och anklaga oss för att vara dåliga musiker.
Hur har då responsen varit på Coca Carolas plattor, tycker de?
- I början var det mycket gnäll, minns Mårten. Det var kanske rättvist också. Men det har blivit bättre. Kanske är det de som skriver som har börjat hajja lite..
- Men gnäll är jävligt positivt, tycker Mellberg. Man blir peppad av det.
I augusti 1994 hoppade Ostron av från bandet efter lång och trogen tjänst. Med Mellberg i sättningen (från bandet Håkan sover naken) och gitarr-Jonas i sättningen kan jag inte låta bli att undra vilka influenser som ligger till grund för en Coca Carola-låt?
- Eftersom jag började lyssna på den här musiken när den kom 1976-77 så är det där mina influenser finns , säger Curre.
- Sedan beror det på vad vi lyssnar på när vi gör låtar. Just nu, hur man än vrider och vänder på det, är det mycket Green Day och Bad Religion. Den harmoniska racerpunken. Dessutom har KSMB, Stiff Little Fingers och Billy Idol alltid varit stora för mig.
- Vi lyssnar mycket på kompisar som Diapsalma och DLK, fortsätter Jonas. Men jag lyssnar också på Zappa och den typen av musik. Så det blir en blandning närt curre och jag gör låtar.
- Det skiner väl igenom att vi alla gillar rock and roll, säger Curre.
Jag är vansinnigt förtjust i 50-tals-rock, även om det inte är något jag sitter hemma och rådiggar. Hajjar du vilka rebeller det var på den tiden?
- Däremot tycker jag Elvis var en jävla fjönt. Han gjorde inga egna låtar, han sjöng bara andras. Han var inte ett strå vassare än Lotta Engberg.
Coca Carola började spela när svensk punk var inne i en svacka och har sedan vuxit parallellt med den. Vad som har blivit bättre med punken är uppenbart. Men finns det sådant som också har blivit sämre?
- Punken har varit en modegrej ett tag nu, svarar Mårten. Och visst har det dragit med sej en hel del idioter i publiken.
- Attityden är inte riktigt densamma i dag, tycker Curre. Förr var det ett åsiktsmedvetande som vi halkade in på. Många idag ger ut en skiva och tror att de ska bli stjärnor, men punken funkar inte på det sättet.
Nästa Coca Carola-alster att nämna är CD-singeln ”Inbördes beundran” . Efter snabba och aggressiva Läckert kändes det som ett tvärt kast. Tempot var plötsligt lägre och det tyngre materialet påminde om bandets tidiga plattor.
- Vi vet aldrig hur nästa skiva kommer låta, erkänner Jonas och på deras senaste, tredje albumet Dagar Kommer, har tyngden ersatts med en luftigare produktion och ett emellanåt hissnande snabbt tempo.
Dagar Kommer är också mer varierad och innehåller fler genomarbetade låtar än tidigare.
Publiken tog dem snabbt till sig reflekterar Mårten.
- Många har trallat med och verkat gilla materialet. Själv tycker jag det är kul med lite nya låtar; nu är det till och med roligt att gå och repa igen.
Men hur bandet kommer att låta nästa gång ? Tja, fortfarande inte som världens snabbaste förmodligen – men säkert som ett band som spelar mycket på väldigt kort tid.
Patrik Kenth
info
INTERVJUER
