|
Radioaktiva
Räker: Labyrint (Beat Butchers/MD)
+++
JU ARGARE ROCKMUSIK är, desto
mer brukar den handla om här och nu. Desto
snabbare brukar den också förbrukas,
och desto svårare är den att upprepa
långt senare.
Särskilt gäller det punk.
Punken var det argaste man hört 1977, även
om nya öron kan ha svårt att tro det.
I dag, bland death metal och gangster-rap, ter
sig The Clash gamla urladdningar som ändå
ganska civiliserade. Gamla, goda låtar,
liksom.
Nu växer punken igen, i en
ny generation som knappt börjat på
dagis när det först begav sig. Ebba
Grön och KSMB är två av Sveriges
hetaste band, mer än tio år efter att
de splittrades. Som följd därav finns
KSMB igen, bara en medlem kort.
Vilket är lätt att ironisera
över. Inget är ju lustigare än
en punksångare med påbörjad flint.
Eller? Samtidigt finns det ju onekligen en ung
efterfrågan.
"En gång till. . ."
lutar sig tungt mot gamla formler, men den är
inte utan poänger. Om "Blickar av stål"
hade gjorts 1980 skulle den vara en av KSMB:s
absoluta klassiker, trots sina lån från
"Staten & kapitalet". Och det finns
några stadiga allsångsrefränger
till.
Ändå går det inte
att komma runt att det låter mognare, mer
modererat. Många av texterna är ilskna
så det räcker, men musiken är
mindre hätsk, mer trygg än desperat.
"Syndfullt liv" är ren dansbandsreggae,
trots alla ostämda gitarrer.
JÄMFÖRT MED Ultima Thule
är det inte så tokigt, men det finns
ny punk som håller tidens tempo också.
De Lyckliga Kompisarna är kanske främst,
ett av de snabbaste punkband som funnits. Radioaktiva
Räker går i deras spår med tolv
låtar på 24 minuter.
Egentligen är det inte mycket
som skiljer från Ebba och KSMB. Melodiken
är densamma, lätt skrålbar rock
med viss inbyggd melankoli. Det är bara tempot.
Radioaktiva Räker är som Ebbas "800C"
på dubbla hastigheten, med övriga nivåer
intakta.
Vilket förmodligen är
vad som behövs för att det inte ska
låta mossigt. Namnet Radioaktiva Räker
må vara hopplöst avtändande, men
musiken är förvånansvärt
effektiv.
NILS HANSSON
|
info
